matlagning på högsta nivå ..
idag var det min tur att laga lite mat så det blev ris med kebabkött och sallad vid sidan om. Dem uppskattade de så jag blev glad. trist nog har jag inte gjort mycket idag, fick ju som sagt ingen förlängning så det suger apa. Så nu är det väl bara att vänta tills dem hör av sig på Kls för det skulle dem göra iaf .. Men på något sätt så känns det lite negativt men även positivt - så jag får bara vänta.. :(
Det blir väl bara lite film idag som om det vore värsta softisch dagen för att vila behöver man också .. Fast nu blev det andra planer direkt, jag ska hjälpa mamma att göra lite bröd så det ska bli skoj - lite mamma & dotter tid :)
Detta är ju en homosexuell blogg med tanke på att jag driver den & är det själv. Så jag vill gärna föra detta samtalet på tal. Jag kom ut när jag var 18 år och det var väldigt skrämmande. Jag trodde att jag skulle dö då jag berättade det för min pappa främst dels för att han är så troende. I början trodde han att det bara var en fas men nu efter snart 2 år så ser han att detta var ingen fas. Fast då kom jag ju även ut som bisexuell och sen efter senare tid så började jag själv acceptera att jag var homosexuell. Kommer ihåg en viss dam som tjatade på mig & sa att jag hela tiden var gay & inte bi. jag blev vansinning men sen insåg jag ju att hon hade rätt hela tiden .. Men det var inte det jag ville höra då. Nu i dagsläget så skulle jag aldrig kunna vara med en kille men visst jag kan fortfarande tycka att en kille ser bra ut men inget mer med de.
Jag vet att det är väldigt svårt att kunna acceptera för sig själv att man gillar någon med samma kön eftersom man tänker mycket på alla andra. Efter en tid när jag hade kommit ut och sedan pratat med andra som inte hade kommit ur garderoben så kunde jag faktiskt skratta åt dem men det jag inte hade i tankarna var att det var ju så fruktansvärt att svårt att ens säga de tyst för sig själv. Det skäms jag över lite, men egentligen så ska det inte vara så svårt att säga öppet Jag är Homosexuell!
Det blir väl bara lite film idag som om det vore värsta softisch dagen för att vila behöver man också .. Fast nu blev det andra planer direkt, jag ska hjälpa mamma att göra lite bröd så det ska bli skoj - lite mamma & dotter tid :)
Detta är ju en homosexuell blogg med tanke på att jag driver den & är det själv. Så jag vill gärna föra detta samtalet på tal. Jag kom ut när jag var 18 år och det var väldigt skrämmande. Jag trodde att jag skulle dö då jag berättade det för min pappa främst dels för att han är så troende. I början trodde han att det bara var en fas men nu efter snart 2 år så ser han att detta var ingen fas. Fast då kom jag ju även ut som bisexuell och sen efter senare tid så började jag själv acceptera att jag var homosexuell. Kommer ihåg en viss dam som tjatade på mig & sa att jag hela tiden var gay & inte bi. jag blev vansinning men sen insåg jag ju att hon hade rätt hela tiden .. Men det var inte det jag ville höra då. Nu i dagsläget så skulle jag aldrig kunna vara med en kille men visst jag kan fortfarande tycka att en kille ser bra ut men inget mer med de.
Jag vet att det är väldigt svårt att kunna acceptera för sig själv att man gillar någon med samma kön eftersom man tänker mycket på alla andra. Efter en tid när jag hade kommit ut och sedan pratat med andra som inte hade kommit ur garderoben så kunde jag faktiskt skratta åt dem men det jag inte hade i tankarna var att det var ju så fruktansvärt att svårt att ens säga de tyst för sig själv. Det skäms jag över lite, men egentligen så ska det inte vara så svårt att säga öppet Jag är Homosexuell!
När jag tänker tillbaka så kan jag titta på tonåren och se att jag inte var Lycklig som en
människa verkligen ska göra, utan mina tankar var hela tiden runt vad ska min familj säga,
mina kompisar & ja alla! Jag läste många lesbiska böcker och jag kommer ihåg att jag skämdes
jämt när jag skulle låna lesbiska böcker på biblioteket och bara tänkte vad ska dem tro? Men
jag tror inte att jag fick en enda gång en konstig blick utan det var bara de jag inbillade
mig.
När jag tänker tillbaka så kan jag titta på tonåren och se att jag inte var Lycklig som en människa verkligen ska vara, utan mina tankar var hela tiden runt vad ska min familj säga, mina kompisar & ja alla! Jag läste många lesbiska böcker och jag kommer ihåg att jag skämdes jämt när jag skulle låna lesbiska böcker på biblioteket och bara tänkte vad ska dem tro? Men jag tror inte att jag fick en enda konstig blick nån gång utan det var bara de jag inbillade mig.
Jag vet att det är himla svårt och väldigt jobbig period man går igenom. Man vet redan från tidig ålder att det är något som är annorlunda med en och man känner sig inte som vem som helst. Man ser ju att mamma lever med en pappa och inte en mamma & mamma. Dels har många växt upp i såna förhållanden men det var ändå väldigt ovanligt då när jag växte upp. Men nu i dagsläget så är det mycket lättare att kunna gå på stan öppet med sin kärlek men ändå finns det många som ogillar det starkt. Fast har haft tur att det är ingen främling som har ogillat det på stan men blickar säger mycket och vissa gånger känner man sig mer eller mindre kränkt.
Som t.ex en gång jag var på ungdomsmottagning här i Kalmar och jag ville att Helena skulle följa med in och Barnmorskan sa javisst om du känner för de. Jag sa att det var min flickvän och vi satte oss och började småprata. Men sen en sak som störde mig så mycket var att barnmorskan ändå frågade igen Är du lesbisk? Det var som att hon ville satte in oss i ett fack och dessutom såg man att det var inte något hon gillade. Jag vet inte dock om det var så men fick den magkänslan i alla fall.
Jag har absolut inga tvivel om min läggning och jag är stolt över den jag är! Jag älskar min underbara flickvän Heléna.. Men ibland vill man fortfarande skrika åt alla dem dära killarna på puben som tror att man är intresserad av dem!! Jag är gay och vill inte ha några killar. Nu ska jag berätta om en liten händelse i Karlstad som gjorde mig lite glad och jag tyckte att killen var super gullig. Vi hade varit ute på krogen jag & helenii och vi skulle börja gå hemåt så kom de fram en kille och frågade om vi hade en kul kväll & lite sånt där småprat. Sen började frågorna om förhållandet och frågan "Har ni tänkt att skaffa barn" och lite sådana frågor. Sen säger han Om ni vill ha spermier säg bara till! Jag blev ändå smickrad för han visade klart och tydligt att han inte hade emot det och det viktigaste av allt att han inte flörtade med oss!!! Det var en sån skön känsla så trots alla idiot killar, så finns det en gäng guldklimpor också hihi ! :)
Jag vet att det är himla svårt och väldigt jobbig period man går igenom. Man vet redan från tidig ålder att det är något som är annorlunda med en och man känner sig inte som vem som helst. Man ser ju att mamma lever med en pappa och inte en mamma & mamma. Dels har många växt upp i såna förhållanden men det var ändå väldigt ovanligt då när jag växte upp. Men nu i dagsläget så är det mycket lättare att kunna gå på stan öppet med sin kärlek men ändå finns det många som ogillar det starkt. Fast har haft tur att det är ingen främling som har ogillat det på stan men blickar säger mycket och vissa gånger känner man sig mer eller mindre kränkt.
Som t.ex en gång jag var på ungdomsmottagning här i Kalmar och jag ville att Helena skulle följa med in och Barnmorskan sa javisst om du känner för de. Jag sa att det var min flickvän och vi satte oss och började småprata. Men sen en sak som störde mig så mycket var att barnmorskan ändå frågade igen Är du lesbisk? Det var som att hon ville satte in oss i ett fack och dessutom såg man att det var inte något hon gillade. Jag vet inte dock om det var så men fick den magkänslan i alla fall.
Jag har absolut inga tvivel om min läggning och jag är stolt över den jag är! Jag älskar min underbara flickvän Heléna.. Men ibland vill man fortfarande skrika åt alla dem dära killarna på puben som tror att man är intresserad av dem!! Jag är gay och vill inte ha några killar. Nu ska jag berätta om en liten händelse i Karlstad som gjorde mig lite glad och jag tyckte att killen var super gullig. Vi hade varit ute på krogen jag & helenii och vi skulle börja gå hemåt så kom de fram en kille och frågade om vi hade en kul kväll & lite sånt där småprat. Sen började frågorna om förhållandet och frågan "Har ni tänkt att skaffa barn" och lite sådana frågor. Sen säger han Om ni vill ha spermier säg bara till! Jag blev ändå smickrad för han visade klart och tydligt att han inte hade emot det och det viktigaste av allt att han inte flörtade med oss!!! Det var en sån skön känsla så trots alla idiot killar, så finns det en gäng guldklimpor också hihi ! :)
Nej tror jag fortsätter mer en annan gång hihi .. Dags att fortsätta att baka bröd, degen var på jäsning så ;) Hoppas ni njuter av min lilla text.
Puss&kram på er!
Lämna ett litet fotspår !
Trackback
